Skolpolitik på forskningsgrund

”Man kan säga att vi två arbetar med utbildningspolitiska frågor både på det lokala och nationella planet, vilket är både utmanande och tillfredställande.” Orden kommer från två politiker som dagen till ära besöker mitt klassrum. De är två av Sveriges främsta skolpolitiker och unika i det att de har möjligheten att påverka vardagen för över två miljoner elever och lärare. Inte för att något av det betyder särskilt mycket just nu, när allt de möts av är 33 nioåringar som inte förstår ett ord de just sagt. Jag märker att det här är två personer som inte kan konsten att prata med barn.

”Ni menar att ni bestämmer över alla skolor i Sverige?” låtsasfrågar jag och de bekräftar vad som nästan verkar vara en nyhet för dem själva. Eleverna häpnar, som sig bör. En särskilt företagsam elev ser chansen och räcker upp handen. ”Kan ni bygga en konstgräsplan på vår skolgård? Det är faktiskt många här och spelar både på skoltid och på helgerna.” Jag ler åt det självklart elevnära i den idén och hur frågan samtidigt är förvånansvärt välformulerad. Den ena politikern skruvar lite på sig och glider över till en historia om hur hen brukade spela fotboll på rasterna som barn. Snart är frågestunden över och jag drar igång dagens lektion som går ut på att eleverna ska få lära sig att läsa av tidtabeller och räkna med tid. Efter ett par lektioners träning med läroboken jobbar de idag med en app från den lokala kollektivtrafiken. Några tränar på en av skolans iPads, andra på sina egna mobiler. De två politikerna går runt mellan raderna och tittar tyst på i en halvtimma innan de beger sig till nästa möte. En enda gång ställer de en fråga, riktad till mig. “Har du någon gång fått problem med att de använder sina egna telefoner?” Efteråt undrar jag om syftet med deras besök. Varje lektion jag håller har ett noggrant uttänkt syfte och jag antar att politiker jobbar likadant. Är det att de ska lära sig mer om skolan? Hänger den här dagen på något sätt ihop med framtida skolpolitiska utspel? I så fall undrar jag vad de lär sig av att titta på när mina elever arbetar.

Partifärg spelar ingen roll här. Det är samma sak varje gång jag träffar politiker; skolpolitiker tycks vara bättre på politik än på skola. De hade lika gärna kunnat vara från en annan planet. Det är förvisso ingen lätt sak att vara på utsidan av skolans kultur och förstå vad som händer därinne. Därför är det så otroligt viktigt att skolpolitiken baseras på aktuell och tillförlitlig utbildningsvetenskaplig forskning. Det är ett fönster in i skolan som erbjuder en riktig bild av vad skolan är och kan bli. Det räcker inte med poängen från de internationella proven eller första bästa jasägare med en akademisk titel. Den politiker som anstränger sig hårdast för att verkligen förstå hur skolan är kommer i slutändan lägga de bästa förslagen och även om det kanske inte blir en konstgräsplan så kommer de om de har tur bidra till att mina elever en dag blir lite kunnigare vuxna.