Entreprenöriell nyfikenhet

“Kom Jacob! Jag ska visa dig något supercoolt!” utbrister en av mina elever.
Det är fredag eftermiddag och jag har just önskat mina elever en trevlig helg. Formellt sett
är veckans undervisning slut. Så funkar skolan, men inte lärandet. Det står över scheman, timplaner och arbetstider. Eleven i fråga, en självsäker och nyfiken nioåring, tar min hand och leder mig upp till övervåning av det anrika 1800-talshuset där vi har vårt klassrum. Ent rappa upp finns skolans bibliotek och tillika klassens enda grupprum. Ett par minuter tidigare har Entreprenörsbarnet haft som sista skoluppgift för veckan att städa i biblioteket. Parallelt med detta har hon gjort en enastående upptäckt. Vad det är vet jag inte när hon öppnar till biblioteket, leder mig fram till fönstret som också fungerar som nödutgång och pekar mot brandtrappan. Först ser jag det inte. “Meh! Där! Isgrejerna!” Längs med metallräcket har det bildats spiralformade istappar som har snurrat sig runt räcket i tillsynes helt slumpmässiga former.

Det borde inte gå. Varenda istapp jag någonsin sett är spikrakt lodrät helt enkelt eftersom gravitation fungerar så. Vissa är stora, andra är små men alla är de raka, så är det bara.
Som Entreprenörsbarnets NO-lärare borde jag veta. “Jag har aldrig sett något liknande!” konstaterar Entreprenörsbarnet nöjt och ler mot mig. Hon frågar om jag har det. Fortfarande osäker på vad jag ska tro så mumlar jag bara något till svar. Hon föreslår att vi öppnar fönstret och kollar noggrannare. Jag förklarar att brandtrappor är förbjudet område men att vi kan fota fenomenet som ett minne. “JA! Så kan jag få visa klassen på måndag och så kan du berätta om varför det blir sådär konstigt!” Jag märker att hon har en plan för måndagens lektion. “Visst, självklart!” svarar jag på reflex och börjar genast oroa mig för hur jag ska klara av min del av planeringen: presentera en faktakorrekt förklaring.

Mina elever är vana vid att lektioner regelbundet baseras på idéer som de själva har formulerat, oavsett om det är nyfunna isformationer, en film de gjort på fritidsklubben eller lärdomar de gjort under ett besök i ett buddhistiskt tempel i samband med en solresa till Thailand. Allting flyter och allting får plats. Varje idé de presenterar släpper jag fram, om än ibland med vissa modifieringar om jag ser att det skulle leda till att vi samtidigt kunde fånga in något moment av läroplanen. I det här fallet så tänker jag att Entreprenörsbarnet ska få berätta om fenomenet, klasskamraterna ska få resonera i smågrupper och sedan ställa hypoteser innan jag kopplar

på med fakta, modeller och kanske något experiment. Jag vill tro att det är på grund av tidigare lektioner där en eller några få elevers idéer har varit utgångspunkten som den här eleven
själv föreslår att vi ska göra lärande av hennes upptäckt. Det handlar liksom om en kultur man etablerar.

En stund senare lämnar vi biblioteket och Entreprenörsbarnet tar sin väska och utrbister medans hon går mot ytterdörren: “Jag kommer tänka på det här hela kvällen, nej hela helgen faktiskt! Jag längtar tills på måndag när de andra ska få se!”

De allra flesta eleverna ska inte växa upp och bli egna företagare. Men allihopa har de nytta av att få utveckla sin kreativitet, nyfikenhet och självförtroende att pröva egna ideer, och det är där vi hittar det entreprenöriella lärandet.